inget är som väntans tider...

knappast! åh fy fan

va jobbigt det är att vänta då...

De ringde från sjukhuset här vid halv två-tiden... Vi skulle packa väska och hålla oss beredda att komma in ikväll.. De hade en lever på G, och skulle återkomma kl 17. Det är nu 1 timma och 17 minuter sen! Vi har inte hört nåt! Vad gör man nu då? Fortsätter vänta..?

Tur att jag har mina systrar här, med sina familjer! Så vi inte sitter ensamma.. Både A och E har kommit ner från storstaden för att fira påsk här, det känns skönt! De ger ett bra stöd, samtidigt som det händer grejer och vi inte bara sitter och rullar tummarna och väntar...

Nu bakas det hallongrottor *mums* Annas goda!
Vi har precis fördrivit över en timma med att sitta och lyssna igenom mobilerna, och blåtandat en massa låtar till varandra!

Jag återkommer så fort jag vet nåt- och får möjlighet! Men lämna gärna en kommentar, då blir jag glad!