nu ska vi reda ut en liten sak

alltså, det låter ju som att jag är värsta deprimerade tjejen.

JA visst är det skitjobbigt att S ska opereras. SJÄLVKLART är jag orolig som fan.
MEN jag gräver inte ner mig för det. Jag försöker tänka positivt och tror att allt ska gå bra. Visst är det jobbigt emellanåt, jag är ju definitivt tröttare nu än vanligt. Visst så tar de jobbiga tankarna ibland övertaget emellanåt, men det är inte särskilt ofta. Mitt poetiska inlägg häromdagen var inte något rop på hjälp, snarare ett skrik för att få ut lite frustration! Frustration över omgivningen, finns några personer, tänker inte nämna några namn, som inte tycks förstå vad det är vi går igenom - så länge saker inte snurrar kring dessa människor så är allt annat ointressant!

--Tack ni som brytt er lite extra sen det där inlägget, tackar allra ödmjukast, men jag är inte deprimerad, okej?!

jag vet att min blogg varit lite väl mörk och deppig det senaste, men jag har verkligen inte orkat blogga. Inte orkat speciellt mycket överhuvudtaget. Men nu känns det som att det håller på att vända, idag har jag varit piggare än på länge! Tror att jag har gått igenom den första fasen, det gjorde ju S-man när han fick beskedet, medan jag då grävde ner huvudet i sanden och kategoriskt vägrade att tänka på saken. Så det är nog det jag har gjort nu, de senaste veckorna, jag har bearbetat!

Men nu. Nu tar vi nya tag!

**OJ nu kommer golfproffset hem!** S-man har vart å tidsfördrivat sig lite på golfbanan (fast mest hos min brorsa misstänker jag!) fniss