Ledsen att jag spammar med samma inlägg som på familjebloggen, (för den som läser där oxå) men vill bara delge våran historia för alla som inte hänger där :)
För ungefär en månad sen bestämde vi oss för att slå till jag och
Sebbe. Att vi skulle passa på att gifta oss på Livs dop, medan släkt och
vänner var samlade. Allt har gått så hemskt snabbt, från den kvällen då
vi började prata om det fram tills i lördags då det faktiskt blev av.
Det
började med att jag satt och kikade på "Min mans bröllop" på TLC. Det
programmet handlar om par som får ett bröllop värt 100 000 kr i utbyte
mot att mannen helt utan sin brud ska planera och organisera hela
kalaset. Då började vi surra lite grann om våra planer, stor pampig
fest, massor med släkt och vänner, trerätters, fest hela natten lång....
etc... Alltså = alldeles för stor budget för oss som är superdåliga på
att spara! Men att gifta oss har vi pratat om länge, det som saknats har
varit pengarna. Och att göra vissa avkall det har vi redan insett men
vi ville inte ha ett riktigt sunkigt budgetbröllop ( i våra ögon
sunkit!!) Så då har vi känt att det får vara. Men den där kvällen, då
kom jag till insikt med vad som faktiskt är det viktigaste i livet vad
en vigsel symboliserar, vad kärleken betyder. Att få leva tillsammans
med Sebbe, att lova evig kärlek, att dela allt. You get the picture.
Framför allt, en massa juridiska bekymmer sopas under mattan. Man
slipper samboavtal, sitta i otryggt bo. Och med tanke på Sebbes
sjukdomshistoria så, tja, det känns ganska tryggt att ha allt "säkrat"
så att säga. Och helt ärligt, om vi skulle haft 100 000 över så hade vi
nog hellre lagt de på ny bil, renovera köket, resa eller nåt annat kul
för bara oss! (egoistiskt, jag vet! :P ) Man får prioritera, vad är det
värt?
Vi snackade om detta en bra stund, men enades väl
till sist om att vi inte vill göra så stora avkall på våran stora dag,
att det nog va lika bra att vänta och försöka spara istället. När vi sen
står och borstar tänderna säger jag till Sebbe att jag nog iaf känner
att det kanske vore bäst ändå att gifta sig på Livs dop. Visst, precis
alla som vi vill dela denna dagen med är kanske inte där men de allra
flesta (ursäkta till den som känner att den blev lite förorättad) Så vi
bestämmer att jag ska ringa och kolla med Skatteverket hur det funkar
med hindersprövning, tidsåtgång osv.. Sen lägger vi oss, och sover på
saken.....
Dagen därpå ringer jag SV, och får veta att
en hindersprövning tar minst 6-8 veckor!!! Hjälp, vi som planerar vigsel
den 19/11 Men den vänliga damen i luren tycker jag ska åka till lokala
kontoret och lämna in en ansökan och sedan ringa och se om man kan
snabba på processen lite. Sagt och gjort. Vi fyller i papprena och jag
åker och lämnar dom. Sen tar det faktiskt inte mer än drygt 2 veckor (om
jag nu inte minns helt fel) så har vi fått hindersprövningen godkänd!!!
Hurra, nu är det ju bara att tuta och köra! =)
Därpå följer en
ganska hektisk planering, en febril jakt på "den perfekta" klänningen
tar vid samt en massa annat som man måste tänka på. Ha dessutom i åtanke
att vi har noll, exakt och jag menar det, 0 kr över att spendera på ett
bröllop!! Vi har inte sparat en spänn, men ska nu köpa klänning, ring,
kläder till Sebbe och barn...... ojojoj... ^^
Vi inser
att Sebbe kan ha sin finkostym, den är svart med svaga ränder (mycket
snygg!), skjorta har han, en ny slips behövs kanske och det har han fått
presentkort på 300 kr på Dressman som nu kan utnyttjas!
Till Max
inhandlas en svart skjorta och silvrig slips samt svara jeans. Till Liv
budar jag hem en görsöt svart volangklänning med röd bolero och rött
hårband på Tradera (även om Emma kom hem från England med en riktigt söt
dockklänning som det blev istället!) Tillsist hittar jag "klänningen",
en vit dröm i mesh från Vila som jag beställer på ren chansning 2 veckor
innan det är dags. 4 Dagar innan inhandlas nya underkläder till
brudparet i fråga, samt rejäla strumpbyxor som håller in allt som
fladdrar =)
So far so good =)
Ringen då? Hjälp
tänker vi när vi inser att vi inte har råd. Faktiskt. Sebbe tycker till
en början att vi kanske kan ta förlovningsringarna.... Neeej! Det vill
faktiskt inte jag. Och här händer nåt väldigt intressant och
fantastiskt. Jag knallar in på Albrekts Guld en måndag när det är 3 1/2
vecka kvar. Hittar där Ringen med stort R! Har även med mig lite
skrotguld som jag undrar om de köper in. Jodå, men för de där ringarna
så skulle jag inte få mer än 180 kr/gram, och fortfarande behöva 1600 kr
till ringen. Hon tipsar mig om att skicka guldet, och lägger undan min ring
tills på onsdag. Hem å googla. Vad ligger guldpriset på och vart är det
säkert att skicka? Till sist hittar Sebbe Guldcentrum, där får man
230kr/gram (om jag inte minns fel...) Vi läser och läser och bestämmer
till sist att vi tänker chansa..... Vi skramlar guld här hemma, och
bestämmer att "offra" våra förlovningsringar oxå *gulp* Jag underdriver
inte när jag säger att jag va skiträdd när jag åkte och postade paketet.
Detta var på onsdagen. På torsdagen får jag ett mail om att värderingen
är klar. 3600kr skulle vi få, för lite ringar och örhängen!!! WOW! Där
fick vi hela 241kr/gram!! (vi hade även lite mer guld då, eftersom jag
skickade min förlovningsring..)
På fredagen åkte Sebbe
och hämtade Min ring och betalade (egentligen) endast 36 kr!!!!!! Yeah!
Det är helt otroligt! Min fantastiskt underbara drömring sitter snart på
mitt finger! Det trodde jag aldrig vi skulle fixa!
När detta är
klart är det mesta redan fixat, mamma grejar och donar med mat och
servetter. Helt ovetandes om att det är en dop/bröllopsmiddag hon
planerar. Det blir tjälknöl och potatisgratäng med lite sallad. Och
kladdkaka med vispad grädde och varma hallon till kaffet. Mums!
Under
hela denna månad som vi planerat detta är det ingen annan än jag och
Sebbe som vetat detta. Ja förutom prästen Anita och organisten såklart.
Samt Sebbes chef, som ordnade ledigt åt Sebbes kollega oxå. Och det
bestämde vi ganska tidigt, att ska vi gifta oss på det här sättet, ja då
ska det banne mej bli lite kul oxå! Och att få choka alla var ju helt
underbart! Att få se allas miner när vi klev in, ja det var helt
obetalbart!
Oj nu blev detta långt, men ville gärna berätta för
den som är nyfiken, och även för framtiden när jag blir gaggig och grå
och minnet börjar svika =)
Så i lördags, när alla satt i
Gökhems Kyrka och klockorna ringde, då gick jag och Sebbe ut och
plockade fram en brudbukett samt ringen (för Sebbe vill inte ha nån
ring) Sen började brudmarchen att spela och då gick vi in igen. Sen
följde en vanlig enkel cermoni med några verser och ringväxling och
givetvis det klassiska "tager du....?" JA! Det gör jag! Och när det var
klart så blev det dop istället (som om ingenting hade hänt!) *fniss*
Det
har varit helt underbart att få överraska alla med detta, även om det
många gånger varit sjukt svårt att hålla sig. Jag har hållit på att
försäga mig många gånger kan jag lova. =) Men nu är det gjort, och det
känns fantastiskt!! Ett bröllop behöver inte kosta 100 000 för att va
nåt att ha. Jag är säker på att jag och min man ;) kommer
att leva minst lika lyckliga (om inte kanske mer) som de som öser ner
pengar i bröllopsbudgeten! Jag är sååå glad att vi fått detta
"överstökat", det känns sjukt konstigt än så länge, men rätt gött att va
gift. Dessutom är det kul att säga, "min man".....:P
Så.
Det var historian bakom. Hoppas jag fått med allt =) Är det nåt som
verkar oklart så fråga gärna, jag älskar att prata om detta!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar